Riksintresse för kulturmiljövården

Bakgrund

Området LM-staden är klassat som ett riksintresse för kulturmiljövården. Det har det varit sedan 1987.

I början av 1980-talet fick Riksantikvarieämbetet i uppdrag att välja ut tio miljöer att kulturminnesmärka inom ett projekt som kallas ”Svenska industriminnen”. Riksantikvarieämbetet beslutade till sist om tolv områden bland vilka LM-staden ingår.

Svenska industriminnen

När projektet inleddes var det övergripande syftet att beskriva och bevara Sveriges industriella historia eftersom denna historia är så betydelsefull för vårt samhälles utveckling i alla upptänkliga avseenden. Man anser att det är industrisamhällets anläggningar och miljöer som fångar flest aspekter och dimensioner av det industriellt organiserade samhället. De tolv miljöerna ska på sina egna vis berätta om svensk industrihistoria och samhällsutveckling i tekniskt, ekonomiskt såväl som socialt hänseende.

1. LM Ericsson och LM-staden, Telefonplan, Stockholm
2. Pythagoras motorfabrik, Norrtälje
3. Smalspårsjärnvägen Västervik-Hultsfred
4. Karlskrona varv
5. Grimetons radiostation
6. Sjuhäradsbygdens textilindustri
7. Fall- och slussområdet i Trollhättan
8. Norbergs bergslag
9. Frövifors pappersbruk
10. Falu gruva och Kopparbergslagen
11. Ådalens industrilandskap
12. Norrbottens teknologiska megasystem

Juridik och formalia

Lagen om kulturminnesmärkning finns i Kulturminneslagen. Den består av grundläggande bestämmelser om skydd för viktiga delar av kulturarvet. Bestämmelser om exempelvis kyrkliga kulturminnen, äldre kulturföremål och fornlämningar anges också i denna lag. Även Miljöbalkens kapitel 7 anger bestämmelser för skydd av värdefulla natur- och kulturmiljöer. Det är Riksantikvarieämbetet, en statlig organisation, som har uppdraget att kulturminnesmärka men det löpande arbetet sköts av länen och kommunerna. I LM-stadens fall är det Stockholms stadsmuseum och Stadsbyggnadskontoret som gör det.